Historia

Trakten där Kråkberg ligger idag lockade ganska snart till sig människor i takt med att inlandsisens smältvatten skapade stränder lämpliga för bosättning. Området runt Orsasjön är därför ett av Dalarnas rikaste vad avser fornlämningar och de flesta fynden har skett längs den nutida strandlinjen vid normalvattenstånd, ca 162 m.ö.h.

Ragnar Lannerbros omfattande undersökningar och insamlande av fornfynd ger visserligen ingen fullständig redovisning av var våra förfäder levde och bodde. Däremot kan vi med ledning av spår i form av bl.a. skörbränd sten längs större delen av Orsasjöns strand från Myran i Bonäs till Sandängskanalen ana att människor har vistats här under de senaste 6 000 åren. De många lösfynden från stenåldern berättar var man satt och tillverkade olika verktyg och fångstredskap såsom pil- och spjutspetsar, yxor, sänken, skrapor, borr, etc.

Några exempel (trindyxa och pilspetsar) ses här till vänster på teckningar av Maria Lannerbro-Norell.

Boplatserna inom Kråkbergs marker har påträffats vid lågvatten eftersom de ligger något utanför den nuvarande strandlinjen. De påverkas därför kontinuerligt i takt med att stranden eroderas i samband med variationerna i vattenståndet genom reglering.

De flesta fornfynden är så obetydliga till sin storlek att man oftast inte ens tänker på att de finns. Man kan dock urskilja skärvsten genom att den tydligt avviker från den omgivande sanden.

Uppe på land kan det också röra sig om liknande fynd från tider när vattennivån var upp till 8 meter högre än idag. Det är därför inte förvånande att folket i byn för inte så länge sedan ofta hittade slagg och brandgropar i samband med arbete på åker och äng. Man var dock mindre benägen att tala högt om detta för att inte ”besväras” av antikvariens nyfikenhet.

Dessutom har påträffats höggravar och järnframställningsplatser. Den mest spektakulära gravplatsen ligger på Ålbjär och innehåller fynd från yngre järnålder eller tidig vikingatid, ca 800 e. Kr.

En del av fynden därifrån, som på Anders Zorns initiativ grävdes fram av Anders Ekman, förvaras idag på Zornmuseet. Det rör sig om bl.a. en armbygel av en typ som också hittats i Ryssland.

I södra delen av Ålbjärsområdet, vid Gruvvägen där veterinärstationen är belägen, utgrävdes omkring år 1990 några skelettgravar från tidig medeltid. Den direkta anledningen var att Mora kommun planerade att bygga ett daghem på platsen. Länsstyrelsen och länsmuseet kände redan till två skelettgravfynd från en intilliggande fastighet och krävde att platsen skulle undersökas. Ett stort antal bybor med Kråkbergs byalag som påskyndare protesterade mot att daghemmet skulle placeras just där, men förgäves. Daghemmet blev dock kortlivat på grund av minskad tillgång på barn och ersattes av veterinärstationen.

Resultatet av utgrävningarna av gravplatsen redovisas kortfattat på en skylt invid veterinärstationen (Se bild nedan).

Gravarna var från övergången mellan vikingatid och medeltid. De belyser brytningstiden mellan hednisk och kristen tro. Att jorda de avlidna var ett kristet påbud, medan gravgåvorna följde en hednisk tradition. De gravlagda, ett barn, fyra kvinnor och fyra män, var fullt påklädda. Kvinnorna och barnet hade fått rikligt med gåvor med sig, såsom smycken, dräktspännen och bruksföremål. Två av kvinnorna hade halsband med guld- och silverfoliebelagda glaspärlor och tyska silvermynt vilket antyder kontakter med omvärlden.

I böckerna om kråkberg kan du läsa mer om historian bakom byn. Klicka här för att komma till sidan om böckerna